KÖKSAN WILHELMINA

Köksan Wilhelmina kom från Finland, var född 1847 i staden Kristina i Savolax. Farfar hade varit indelt soldat i Savolax Regemente, och kom efter mycket förvirring att delta i slaget vid Juutas under von Döbeln. Efter den ryska annekteringen av Finland som "storfurstendöme" kom Wilhelminas pappa att tjänstgöra i en relativt blygsam kommunal befattning.

Wilhelmina var en företagsam flicka, och tog sig så småningom till Sverige, där hon kom att bli en verklig trotjänarinna på Mistelås, efter att först under några år tjänstgjort som servitris ombord på ångfartyget Örn, som trafikerade hela Vättern, från Askersund i norr till Jönköping i söder.

Wilhelmina betraktades som en "amper" dam, och drängarna på gården gjorde nidteckningar av henne där hon jagar dem med högaffel. Men eftersom hon var en av de få som t o m gamle herrn i huset, Karl, var rädd för, kom hon så småningom att vinna de yngres förtroende på gården. Adolf Fredrik föddes när Wilhelmina var 29 år gammal, och för honom var hon en riktig skyddsängel. Så småningom tecknade den musicerande yngste herrn på gården en visa av henne som han döpte till "Wilhelmina ifrån Kristina". Adolf Fredriks samlade verk gavs ut i ett fåtal exemplar. Sven-Ingvars hittade ett exemplar i en lumpbod under en folkparksturné och fick inspiration till att skriva tvärtom...

Här ses Wilhelmina stå och fundera över vilken av grisarna som blir lämplig hedersgäst mitt på julbordet i år. Kräken kommer glatt grymtande fram mot henne, omedvetna om att det är en dödens ängel de har framför sig.

DRÄNGEN JULIUS

Drängen Julius på Mistelås gård på väg hem från mejeriet med tomtunnor. Han har vid 40-årsåldern redan hunnit tjäna som dräng hos familjen Mistelgren i 25 år, trots att han som redovisats på annat håll kom ihop sig med gamle husbonn Karl.

Julius och pigan Erika är väl på sitt sätt ett par, men har aldrig gift sig, och har inga barn tillsammans (långt in på 1900-talet står det att läsa i almanackor att Sverige har den högsta andelen "oäkta" barn i Europa. Så småningom byter man ut ordet oäkta till "barn utom äktenskapet" vilket väl var något bättre. Alla småttingar jag stött på i livet har varit alldeles äkta barn...). Nuförtiden räknar man inte sådan statistik alls längre.

PIGAN ERIKA

Pigan Erika vid mjölkpallen. Hon och Julius hade vad som i dag skulle kunna betecknas som ett “on-off”-förhållande vilket inte betyder att de träffas i elektronikbutiken ity att sådana inte fanns 1910. Enda telefonen i bygden fanns på Väderstads station.

Längsta fnurran på tråden uppstod den dag när Erika frågade Julius om det inte vore på tiden att de gifte sig, vilket Julius besvarade med att "Jo kanske det, innan vi blir så gamla att ingen vill ha oss..." Skämtet uppskattades föga, och det tog flera veckor innan Julius togs till nåder igen.

Vid mjölkpallen växer en gammal ask. Då det finns kvar gamla föreställningsvärldar hos befolkningen finns det de som känner en viss oro över att asken har en tendens att skifta i rött framemot sensommaren.

Till yttermera visso är Erika vid mjölkbordet medlem av Verdandi, och delar gammelhusmor Josefines känslor för Dagmar och hennes dotter Dagny som bor i Åsenhögas fattigstuga. Som medlem i en förening som lastar en börda för dryckenskapens förbannelse på samhället snarare än på individen betraktar hon sin husbonde med en viss oro när han kommer hem på kvällarna efter sina "bunkringsturer". Oscar har dock alltid skött sina sysslor exemplariskt och på det hela taget varit en god husbonde, utan sin pappas koleriska utbrott.

Mistelås egen norna bekymrar sig dock föga över askens röda färg.

DRÄNGEN GUSTAF

Drängen Gustaf är yngst bland tjänstefolket. Här har han fått förtroendet att plöja med Mistelås två präktiga oxar, döpta till August och Verner, i åminnelse av Strindbergsfejden.

Han ägnar sig åt att prova ut sina egna förbättringar på Öfverums Djupodlingsplog No 46 C — pris 69 kronor — , avhämtad av husbonn Oscar själv på Väderstads järnvägsstation. Experimenterandet låg i blodet i bygden och skulle så småningom leda till det som i dag är Mjölby kommuns största tillverkningsindustri; Väderstadsverken.

Även om järnvägen revolutionerade möjligheterna att få jordbruksmaskiner och dylikt levererade ända fram till stationen, var det sällan Oscar Mistelgren reste med tåget. När han skulle fara på lantbruksmöte och hämta katalogen från A.-B. Rundströms Maskinaffär i Norrköping tog han förstås inte tåget — det var reserverat för de sällsynta resorna till Mjölby.

Rundströms katalog innehöll  förutom Öfverums Djupodlingsplog No 46 C sådana märkvärdigheter som sladdfjäderharfven "Svensk", tröskverket "Fenix" och potatisupptagaren "Ipswich" ...allt levereras fraktfritt köpares närmaste järnvägsstation.

Trots alla mekaniska nymodigheter var arbetet hårt. Dock kunde man nog ta det i sin egen takt på ett annat sätt än i dag. Deadline var för Värstaborna den tidpunkt när det är dags att plocka fram träfodralet.