1881 säljs ångbåten HJO, som trafikerat Hjo-Hästholmen sedan 1875. Första försöket att trafikera denna led var således inte särskilt lyckosamt, troligen eftersom kommunikationerna i västra Östergötland fortfarande var nästintill obefintliga. Det var fortfarande oxforor och hästskjutsar som gällde här.

1882 tar jönköpingsbolaget i trafik en nybyggd ångare, WISINGSÖ.

Trafiken mellan Jönköping och Stockholm fortsätter således att frodas.

1884 slopas torgdagen i Hästholmen. Den poliskonstapel som avlönats med 70 Rdr per år för att upprätthålla ordningen var i princip den enda som besökte torgdagarna, sedan man nu hellre styr kosan till marknadsdagarna i Ödeshög (också handelsman Johannas verk) eller rent av reser med ångbåten över till Hjo.

Kungliga Hushållningssällskapet har detta år sitt Allmänna Lantbruksmöte i Vadstena och järnvägsbygge hörde till diskussionsämnena. Anmärkningsvårt nog diskuteras i detta fall särskilt sockerbetsodling, vilket känns lite tidigt med tanke på att det återstår mer än tre decennier tills Linköpings sockerbruk kommer att byggas!

Den 29 november hålls möte på Vadstena rådhus, där en kommitté bildas för att låta förlänga järnvägen från Vadstena mot Hästholmen och Ödeshög.

Trafikchefen vid WFJ Gustaf Asplund

Borgmästare T Lagercrantz, brukspatronen G Hanström, trafikchefen vid WFJ G Asplund och godsägare K Gustafsson inbjuder till aktieteckning för ett nytt bolag, som är tänkt att ta över WFJ:s tillgångar när den nya banan är klar. Stadsingenjören i Motala C Ahlbom får i uppdrag att staka ut linjesträckningen.

Samma år lämnar ESAIAS TEGNÉR Vättern för att istället trafikera Linköping - Stockholm.

1885: Tack vare omtanke och energiskt arbete har nu Vadstena efter tio år fått sin järnväg skuldfri. Så småningom kommer den lilla banan att bli en riktigt god affär för Vadstena.

Förslag till den nya järnvägen mot Hästholmen presenteras, med beräknad kostnad av 584.000 kronor. Aktieteckningen påbörjas, och den enda socken som vägrar satsa pengar, Örberga, visar sig få TVÅ järnvägsstationer! Rogslösa socken försöker då att slingra sig ur sitt åtagande, vilket dock misslyckats sedan ärendet hamnat i länsrätten.

1886 avhålls en synnerligen intressant kommunalstämma i Ödeshög den 7 januari. Bland järnvägens svårast motståndare fanns komministern Sven Snellman, med en viss tyngd bakom sin opposition, då han hade småböndernas förtroende. Vi har ju redan noterat hur hur de nödår som varit, drabbat bygden hårt, och många framför allt unga män emigrerat från trakten till Amerika. Att ge sig in på ekonomiska vidlyftigheter var nog inte populärt. Se bara hur det hade gått till och med för en så erkänt duktig person som Handelsman Johanna!

Vadstenas borgmästare T. Lagercrantz, som ju var ordförande för FVÖJ, infann sig och fick yttra sig, dock efter protester från järnvägsfienderna. Godsägare AJ Andersson i Orrnäs och direktör R Peterson m fl talade för att man skulle teckna sig för de begärda 20.000 kr. Förslaget avslogs dock med 1700 rösters övervikt. Vid middagen för borgmästaren efteråt erbjöd sig AJ Andersson, Sjöstorps herrgård, att själv teckna sig för 10.000, under förutsättning att slutstation blir Sjöstorp istället för Ödeshög. Förslaget väckte sensation. Extra kommunalstämma sammankallades 23/1 där kommunen till slut beslutade sig för att också teckna 10.000 kr. Komminister Snellman tycktes dock hålla stånd och avlägsnade sig från stämman.

Därmed var företaget till synes tryggat. Fågelsta—Vadstena—Ödeshögs järnvägsaktiebolag konstituerades den 6 februari 1886. I juni får man koncession för järnvägen. Samtidigt köps Wadstena-Fogelstas Jernväg upp.

1887 I april sammanträdde järnvägens interimsstyrelse med Ödeshögs kommuns förtroendemän, R Peterson, Ödeshög, AJ Andersson, Orrnäs och JP Håkansson i Börstabohl. Det bestämdes att Ödeshögs station ska byggas på Riddaregårdens gärde strax väster om kyrkan, tillhörigt auktionsförrättare CJ Jonsson sedan Jonsson höjt sin teckning till motsvarande extrakostnaden för att fortsätta banan från kyrkan och hit. "Stationen erhåller här ett fritt och särdeles vackert läge" och det finns gott om plats för eventuella framtida utbyggnader" skrev man.

Hästholmen hade tydligen så sakteliga börjat bli intressant, för även i Skänninge började man umgås med planer att bygga en järnvägslinje dit över Bjälbo, Väderstad, Rök och Västra Tollstad, för att kunna nå hamnen och därmed båttrafiken västerut på Göta Kanal. Intresset för berörda kommuner var dock bristfälligt varför frågan föll för denna gång.

Det nya både lockade och skrämde. Kanske var det inte så konstigt att det var en kyrkans man som varit främste motståndaren mot den nymodiga järnvägen. I Östgöta Correspondenten kunde man läsa annonser av handlare A.R. Moline & Co från Jönköping, som sålde in- och utländsk sprirtuosa i Hästholmen, uppenbarligen ditfraktad med båt.

1888

Från Ödeshög kan läsas på vårvintern:

Söndagen 4/3: Slädparti anordnas. Deltagarna samlas på Ödeshögs "stora ännu ej stenlagda torg". Färden ställs till gården Ryket, där det äts och drickes. Därefter hemfärd. Några slädar gör "ett par små kullerbyttor". På kvällen dans i handlare Källgrens präktiga danssalong. Ödeshögs nybildade mässingskvintett utför flera nummer till belåtenhet.

Från Hästholmen kunde konstateras att "Mormoner hava börjat grassera i denna församling (V Tollstad)". Ordföranden i V Tollstads kyrkoråd, stödjande sig på Kongl Förordn om särskilda sammankomster för andaktsövning av 11 december 1868, förbjöd herrarna O Norberg och H Carlsson att vidare uppträda inom V Tollstads församling. Kyrkorådet lämnade honom fria händer att vidtaga alla lagliga åtgärder "mot dylika ohyggligheters framfart". Vilka ohyggligheter väntade då inte när järnvägen nu skulle bli verklighet och ytterligare öka riskerna för fördärvligt inflytande utifrån?

Många fick väl vatten på sin kvarn när rallarna kom med sitt "folkliga" uppträdande.

Vid ett tillfälle strejkade rallarna, spärrade vägen vid Alvastra och kapade ett tåg som de med vilda signaler förde ner till Ödeshög, där öldrickning hägrade. Man lyckades dock stänga igen ölserveringen, varför handgemäng uppstod och dörren till utskänkningslokalen slogs sönder. Handlare Löf, ytterligare en av Ödeshögsa färgstarka personligheter, var dock ingen duvunge, utan lyckades hinna ifatt en av rallarna och klådde upp honom efter noter.

En av rallarna fick fängelse för sitt tilltag och fördes med häst och vagn till Mjölby för vidare transport. Eftersom fången hade handbojor fick han inte transporteras i vanlig personvagn på järnvägen.

Vid pausen i Mjölby ska såväl fången, fjärdingsman och körkarlen ha druckit öl tillsammans, medan hästarna fick beta vid krubborna i den gamla gästgivaregården.

Till råga på allt var de "främlingar, de flesta från Skåne”. Lördagen den 11 september besökte de Ödeshög och Backasand der de farit fram som fribrytare af värsta slag, så att menniskorna ej ens voro säkra i sina hem. Såväl här som i Hästholmen hade spritförsäljningen för dagen varit avstängd, tack vare kronolänsmannen Vallinders raska ingipande."

INVIGNING AV FVÖJ:

Den 13 november 1888 kunde så den nya samfärdsvägen öppnas för trafik. Invigningen, som förrättades av landshövdingen greve Robert de la Gardie, ägde rum under stora högtidligheter. Premiärtåget avgick från Vadstena under tonerna av en festmarsch.

Hästholmensborna påstås ha varit glada för järnvägen, och rest en stor äreport dagen till ära. Festklädda skaror möter premiärtåget, och alla tågets resenärer bjöds på förfriskningar i stationens första klass väntsal, bekostade av en av samhällets mer bemärkta män, troligen spannmålshandlaren A L Strandner). I V Tollstad hade annars funnits ett visst motstånd mot järnvägen, lett av Ombergs nydanare jägmästare Sjögren.

Bispåret från Hästholmen till Hästholmens hamn togs i bruk några dagar senare, 27 november.

Vid Ödeshög möter en stor människomassa vid stationen, och här finns "helt visst månget skogsbygdens barn, som aldrig förr sett ett jernvägståg". Här bjuds deltagarna på kaffe. Vid avfärden utbyts jublande hurrarop emellan åskådarna och festtågets passagerare.

Persontåg med Gustaf Wasa vid Ödeshögs station

Lok nr 4 Alvastra

Två nya ånglok inköptes, tanklok med axelföljden C, tillverkade av Motala Verkstad och levererade 1888. De numrerades som nummer 3 och 4 samt fick namnen "OMBERG" respektive "ALVASTRA".

Vagnparken utökades med 7 personvagnar, 25 gods- och 2 postvagnar, samtliga tvåaxliga.

För drift och underhåll av den rullande materielen tillbyggdes 1888 och ändrades parallellstallet i Vadstena till ett rundstall så att 2 stallplatser tillkom.

I Ödeshög hade man 1888 byggt ett rundstall med två platser och en 6 meters vändskiva framför.

Lok nr 3 Omberg med vagnar från WFJ:s första uppsättning.

När järnvägen så småningom får telefon, får hamnbolaget anslutning till den. Fru Gustava Strandner får tillåtelse att sälja vin och maltdrycker vid Hästholmens järnvägsstation. Detta blev den slutliga dödsstöten för schweizeriet, som gör konkurs 1890, varefter byggnaden flyttas till hamnen för att användas som hamnkontor. Det är således uppenbart att nya framstegsvindar börjat blåsa över trakterna runt Ödeshög och Hästholmen.

I och med att det nu finns järnväg både i Hjo och Hästholmen gör man ett nytt försök att starta ångbåtstrafik mellan de båda orterna. Ångfartyget HÅLLSVIKEN II som tidigare gått i trafik mellan Stockholm, Trosa och Hållsviken inköps, och i december börjar hon sina turer under kapten Ivar Gustaf Lindhs ledning, omdöpt till TRAFIK.

Den första TRAFIK i Hästholmens hamn. Ännu så länge har smalspårsbanan bara ett stickspår i hamnen.

Bygden mellan Hästholmen och Mjölby lever som kontrast vidare i det gamla. Här är det fortfarande gästgivarskjutsarna som sköter kommunikationerna, och Wulf Widergren har beskrivit sina minnen: "Med vissa mellanrum blåser kusken i sitt horn och man fick springa upp till landsvägen och hämta läderväskan märkt Walla Säteri 1877, försedd med hänglås."

1889: 14/11 beviljar Kungl Maj:t koncession för järnväg Linköping - Fågelsta. Landsekreterare Wallenberg har föreslagit att bolaget ska heta Mellersta Östergötlands Järnvägs AB.

Möte om detta projekt hade hållits i Husbyfjöl med 50 personer närvarande året innan.