Överfarten mellan Hästholmen och Hjo är känd sedan medeltiden. Det pågick också en viss trafik på Hästholmen på 1800-talet, innan det fanns någon riktig hamn. Lastning och lossning skedde dock på tämligen primitivt sätt.

Lastbergsvägen leder ända ned till ett berg vid sjön och där det finns järnringar i vilka man förtöjde fartyg som ankrade på djupt vatten utanför berget. Virke och spannmål var de viktigaste varorna som lastades och lossades.

Virke som skulle lastas tippades i sjön vid berget och bogserades eller drogs ut till fartygen där det togs ombord.

Spannmål tog man i småbåtar, men det hände att man byggde provisoriska träbryggor på vilka man bar ut spannmålen i säckar. Det var från en sådan brygga handelsman Johanna trillade i vattnet, sedan hon enligt vad flera sagesmän påstår fastnat i tunnbandet till en silltunna. Hon påstås då ha utbragt:

"Här ska fan i mej bli en hamn, det ska jag bli man för".

Samuel Fredrik Rosin, f. 1813, d. 1878

Handelsman Johanna, majoren och friherren G de Geer och "herr capitain Rosin" på Alvastra tog initiativet till att bygga en hamn. Johanna är beskriven på annan plats. Samuel Fredrik Rosin var kapten på Andra Livgrenadjärregementet i Linköping. Han påstås ha varit en rätt barsk och råbarkad karl:

- Här skulle man ha skräyxer och hyvla magarna med, sade han inne på regementet, då rättningen var mindre god .

Ibland slog han sina statare :

- Det där, jädrar i mig, gjorde dig lika gott som en nattvardsgång, tröstade han dem efteråt .

En gång råkade han ut för en statare som var ovanligt stor och stark. Det blev Rosin som fick sig en omgång stryk, men underligt nog tog han inte illa upp .

- Du var den redigaste karl jag träffat på, sade han . Följ med in så ska du få en sup!

Karlen stannade länge på Alvastra och var så stark att han kunde ersätta en oxe, om denne segnade ner.

I februari 1856 samlades intresserade till ett möta för att bilda ett hamnbolag. Provisorisk tilläggsplats har ordnats på holmen, och nu tänkte man bygga en bro mellan fastlandet och Husbacken på ön, samt bygga en hamnanläggning här. Husbacken uppläts kostnadsfritt av byalaget. Tills vidare bestämdes att "fartyg, som ankrade på redden vid den hittills vanligen använda platsen" inte ska behöva betala någon hamnavgift. Löjtnant Levijn utsågs till chef över arbetet, annons sattes in i Östgöta Korrespondenten om inköp av fyllnadssten, virke till bygget betalades – efter visst knorr – med aktier, och så var det hela igång. Redan till sommaren stod en provisorisk hamnanläggning färdig, och liksom i Grenna beslutade man att ta betalt för trafik på vägen till hamnen.

På våren 1858 uppdrogs åt kaptenen von Essen att slutgöra arbetet mot honorar, fri mat och logi. I oktober 1859 kunde arbetet avsynas av distriktschefen i Väg- och Vatten, CA Grafström. Det konstaterades att hamnbryggan var planerad till 45 x 6 m av tuktad kalksten på 5 st 30 fot långa stenkistor, liggande 5 fot över Vätterns yta. Arbetet var omsorgsfullt utfört, om än hamnbryggan blev längre än planerat, 174 fot mot planerade 150. Vägen till fastlandet var 20 fot bred med stensatta sidor och därpå grusad. Hamnplanen var tillräckligt stor för att kunna rymma ett planerat magasin.

1860 byggdes det första hamnmagasinet. Vid avsyningen anmärks dock på knutstenarna, och arbetet godkändes först sommaren 1861. Magasinet togs därefter omedelbart i bruk med samma magasinstaxa som i Vadstena. Man hade beslutat att ingen annan får lov att bygga magasin på området.

1861 påbörjades regelbunden ångbåtstrafik på Hästholmen med ångfartyget OSCAR (Askersunds Ångbåts AB) som trafikerade Jönköping - Grenna - Hästholmen - Wadstena - Stockholm två gånger i månaden ("God restauration finnes ombord" hävdade man), samt CASPER EHRENBORG (den första ångbåt som byggts vid Sjötorps varv 1858) som också var fjortonde dag trafikerade Jönköping - Grenna - Hästholmen - Hjo - Göteborg, dock utan något särskilt nämnande om kulinariska delikatesser ombord, men väl med billig godstaxa. 

Jönköpingsbåtarna JÖNKÖPING, ESAIAS TEGNÉR och PER BRAHE anlöpte dock inte orten på sina turer mellan Jönköping och Stockholm.

Under året besöktes Hästholmens hamn av 90 segelfartyg och 58 ångbåtar, med c:a 2 anlöp per vecka av ovannämnda ångfartyg.

Hamnbolaget höll hårt i slantarna, och de som använde hamnområdet för tvätt och byk fick betala 25 öre per gång — en gigantisk summa pengar! Man fick även betala om man ville fiska upp sand ur sjön, vilket väl annars borde varit till godo för hamnbolaget.

1862 liknade föregående år, förutom att OSCAR nu även anlöpte Hjo på sin väg till Stockholm, innan hon (han!) besökte Hästholmen. På traden Jönköping - Stockholm finns nu bara E TEGNÉR och P BRAHE kvar.

Detta år nämns även "ångskonerten" LINNÆA i trafik Jönköping - Göteborg en gång i månaden, liksom ångaren SMÅLAND.

13 september 1862 tar Ångbåtsbolaget Wettern sin ångare SVAN i trafik (kapten P. Wikström), den första ångbåten i reguljär trafik enbart på Vättern.

Onsdagar och lördagar avgår hon från Jönköping kl 7 på morgonen för att anlöpa Grenna, Wisingsö och därefter Hästholmen kl 11:30, Hjo och på eftermiddagen Wadstena, där hon är nattliggare, för att torsdag och måndag fortsätta mot Motala och Askersund och återvända till Wadstena. Tisdag och fredag avgår hon så kl 7 på morgonen därifrån samma väg tillbaka mot Jönköping, med anlöp av Hästholmen kl 12 på dagen och ankomst omkring kl 17 till Jönköping. När vintern så småningom anländer reduceras trafiken till en t.o.r-färd i veckan till dess isen omöjliggör fortsatt trafik.

I och med detta anlöps Hästholmen av ångbåtar i reguljär trafik 6 ggr per vecka.

Spirande tecken på nya tider sågs också i november, då en postdiligenslinje mellan Katrineholm förbi Ödeshög till Jönköping tillkom. Före diligensernas tid transporterades posten ofta med häst och kärror (posttrafiken hade sedan länge varit för livlig för att kunna hanteras av enbart ridande postiljoner).

Linköping blev en knutpunkt för postdiligenslinjerna i Östergötland. Förutom ovannämnda linje utgick härifrån också diligenslinjer till Eksjö respektive Kalmar.

Postdiligens på Riksettan 1955. Törnevalla prästgård i bakgrunden.

Foto Carin Wall.

1862 köptes ytterligare mark av byalaget i Hästholmen för 500 Rdr, då området redan ter sig i minsta laget. Tydligen skedde detta inte utan vissa konflikter som dock aldrig redovisats öppet.

1863 avgår SVAN fortfarande onsdag och lördag från Jönköping, för att nå Motala som slutstation på sina turer, före fortsatt fart mot Askersund.

OSCAR fortsätter anlöpa Hästholmen på sina Stockholmsturer, och SMÅLAND och LINNÆA fortsätter sina turer mellan Jönköping och Göteborg anlöpande Hästholmen.

23 oktober 1863 tar Ångbåtsbolaget Wettern i bruk sin andra ångare ÖRN. ÖRN och SVAN avgår nu omväxlande tisdag, torsdag och lördag från Jönköping till Grenna, Wisingsö, Hjo och Hästholmen som nu faktiskt blir natthamn! Följande morgon avseglar man mot Wadstena, Motala och Askersund.

Ångbåtsbolaget tilläts bygga ett kolhus i hamnen mot årligt arrende. Kolmagasinet stod färdigt under året.

 

Ångfartyget ÖRN som nytt. Bild från Motala hamn. Bilder finns t ex på Motala Industrimuseum:

Motala Industrimuseums bildarkiv

1864 och 1865 är fortfarande OSCAR den jönköpingsångare som anlöper Hästholmen på väg till Stockholm.

ÖRN och SVAN avgår Jönköping tisdag, torsdag och lördag, nu enligt annonserna hela vägen till Motala men fortfarande anlöpande alla mellanhamnar, inklusive förstås Hästholmen. Askersund trafikeras t o r på måndagar.

1864 upplät Johanna mark på 50 år för byggandet av ett schweizeri. Utan svårighet fick man utskänkningstillstånd från Kungl. Maj:t. Första innehavare blev Johannas andra dotter, numera fru Emilia Abrahamsson.

I schweizeriet serverades kaffe och finare spritsorter tillsammans med sockerbagarens goda bakelser, samt smårätter. Strindberg hävdade att schweizerier "besökas af riktigt fint folk, en del till och med af fruntimmer".

Möjligen är det detta som ledde till att direktionens ordförande, vår välbekante drängplågare kapten Rosin, bekämpade befarad nepotism. I en reservation skrev han att "ett genom allmänna medel tillkommet bolag ej såsom någon familjeangelägenhet böra avses och skötas".

Gammalt fotografi av schweizeriet

1865 besökte tyske resenären Ludwig Passarge Hästholmen på resa med ångbåten OSCAR och blev betagen av den vackra bygden. Betagen var han också av schweizeriet, där han måste sluta räkna rätterna vid smörgåsbordet efter 20.

Och så dryckerna : "Likörer i kristallflaskor, på hvilka en prydlig etikett medelst en silverkedja är påhängd ; vidare ett svalkande sodavatten i ägglika flaskor som inte kunna ställas, utan hvila i en utsvarfvad bägare av trä. Men därmed är ändock icke nog . På en vink framkommer en punschbutelj på bordet, en guldgul dryck, som jag icke vill anförtro åt hvarken en Hebe eller en Ganymed , på det att de icke sjelfva måtte komma i frestelse.

Till sodavattnet kommer också hallonsaft . Dessa tre saker, sodavatten, hallonsaft och punsch , afkylda utaf is från Vätterns luftklara vatten , förekomma främlingen såsom drycker af en så aetherisk andekraft , att man i afseende på Italiens Sorbetti tänker med blott förakt" .

"Om jag vore en rik man", slutade Passarge sin skildring, "så skulle jag hvarje sommar, fara till Hästholmen , för att i detta skärgårdslandskap, med blicken på Omberg, sitta på schweizeriet och äta svensk smörgås".

Hamnen tycktes således ha attraherat ångbåtstrafik och en gryende turistnäring. Det är dock uppenbart att den var en pusselbit i ett fortfarande mycket primitivt kommunikationsväsen. Fortfarande fraktades det som ska utskeppas, spannmål, timmer och inte minst de för sin lättkokning kända ärterna från V Tollstadtrakten, med häst-och oxforor som alltsomoftast stod ned till hjulaxlarna i lervälling. Vagnshjulen var oftast av järnskott trä.

Ett exempel på att Hästholmen kommit att bli ett viktigt resmål ses av följande blänkare:

Jönköpingsbladet 1865-07-18.

Lustresa.

Härvarande Regementsmusik och Grenna Skarpskyttemusik har för att anställa en treflig lusttur till Carlsborg förhyrt ångfartyget Oscar nästa Söndag. Musik utföres så väl tillsammans som af hvar kår för sig under resan. – Fartyget afgår klockan 4 på morgonen och återvänder senare på aftonen med anlöpande af Grenna och Hästholmen. Biljetter à 3 Rdr för Hytt och Salong och 2 Rdr för Däck, finnas i Jönköping tillgängliga hos sergeant Lundin.

Obs! Grenna Musik inställer sig i Jönköping. (1409) 

1866 annonseras nu Jönköping-Stockholmstrafikens alla tre ångare PER BRAHE, ESAIAS TEGNÉR och OSCAR passera Hästholmen på sina turer mellan Jönköping och Stockholm. Å andra sidan märks inte ett spår av SVAN och ÖRN i annonserna detta år. 

Möjligen kan det ha att göra med koleran som grasserade i västra Östergötland vid denna tid, och som drabbade inte minst Motala och Vadstena. Kan det ha varit så att turerna var inställda på grund av force majeure till följd av detta?

Detta år blev postdiligenslinjen som passerade Ödeshög som flitigast anlitad. 111 personer embarkerade diligensen i Ödeshög under året.

1867 fortsätter eländet i Sverige. Landet drabbas nu av svår hungersnöd, och ofärdstiderna lämnar ingen oberörd. Handelsman Johannas man Johan söks i konkurs och dör samma år som en bruten man 71 år gammal. Efter arvskiften och konkursaktioner är Johanna helt utfattig. Som reträttposition får hon möjlighet att öppna handelsbod i Ödeshög i ena flygeln till det som tidigare varit hennes egen Gatugård.

Under sommaren trafikeras Jönköping - Stockholmslinjen enbart av OSCAR och ESAIAS TEGNÉR, medan PER BRAHE understödde kanalbåten WADSTENA på huvudlinjen mellan Göteborg och Stockholm.

SVAN och ÖRN återkommer dock i vättertrafik, nu med ett delvis nytt upplägg.

ÖRN trafikerar Motala - Jönköping (via Hästholmen) t o r tre ggr per vecka.

SVAN å sin sida gör en t o r-resa per vecka Vadstena - Jönköping, och trafikerar i övrigt Askersund från Vadstena 2 ggr per vecka, och Töreboda två ggr per vecka.

1868 fortsätter nödtiderna i Sverige, och emigrationen börjar ta fart på allvar.

I vättertrafiken har SVAN nu sålts, och ÖRN fortsätter ensam sina vätternturer, nu två gånger i veckan från Motala via bl a Hästholmen till Jönköping, med återfärd följande dag. På torsdagar trafikerar hon Motala - Askersund - Motala.

Alla jönköpingsbåtarna, ESAIAS TEGNÉR, PER BRAHE och OSCAR annonseras återigen anlöpande Hästholmen, vilket gör att i t ex juli månad Hästholmen kommer att anlöpas av ångbåt åtminstone 16 gånger.

 

Mitt i allt elände med nödår och farsoter börjar man dock skymta modernare tider.  

Godsägare Axel Dickson, Kyleberg, köper en ångplog, som med gott resultat

kommer att användas under 13 år. Dickson hade inköpt gården Kyleberg 1850 och försökte där driva upp ett mönsterjordbruk. Gården byggdes om med tinnar och torn, och en stor allé anlades.Ny lagård, stall, växthus, inspektorsbostad, smedja, orangeri, snickareverkstad, trädgårdsmästarebostad, arbetarebostäder, spannmålsmagasin, loge, kvarn mm mm byggdes, i regel av tegel slaget på gårdens eget tegelbruk. 1853 täckdikades hela Kyleberg. 1858 hade John Fowler vunnit ära och berömmelse med sin ångdrivna plog i Storbritannien, men kostnaderna för en ångplog var astronomiska för den tiden, varför dessa exporterades i ett ganska litet fåtal utomlands.

  

Kylebergs säteri efter Dicksons ombyggnader. Tåkern i bildens överkant.

 

Vid lantbruksmötet i Stockholm 1868 inköpte Dickson ångplogen med alla dess tillbehör . Kung Karl XV var närvarande när köpet gjordes upp . Han kommenterar: Nu bet du dig allt i tummen, käre Axel!

 Fowler-plog

Var Fowler-plogen hamnade är oklart. Vi vet så mycket som att Mistelås gård övertog den. Omkring 1910 stod den på Väderstads frilastplan med oklart öde framför sig.

Den nytillsatte hamnfogden i Hästholmen Nyberg beläggs med sträng månatlig redovisning och det skaffas en kassakista med tre olika lås för bolagets medel. Tydligen hade han ägnat sig åt "kreativ bokföring" i sitt ämbete.

Samma år inköps också ett hus i Tjugby som flyttas till hamnen som bostad åt "hamndrängen" för att ersätta ett fallfärdigt hus norr om Vallsbergsvägen. Huset står möjligen fortfarande kvar.

 

Hamndrängens stuga 

 

1869 verkar fortfarande ÖRN, PER BRAHE, ESAIAS TEGNÉR och OSCAR ha varit Hästholmens ångbåtar.